Tänk så mycket glädje ett brev kan ge..

Jag har väntat och väntat.


I 2006 gjorde jag en gastric banding operation för att reducera min magsäck, och den fungerade skapligt

(för att läsa på om vad en gastric banding är klicka här)

Började att gå ner i vikt och t.o.m tycka om mig själv lite. Jag gillade den jag såg i spegeln för första gången på jag vet inte hur länge.

Men sen började komplikationerna komma och jag började känna hunger, trots att jag bara ätit den utmätta mängden som jag ska äta.

Då började väntan och helvetet kan man säga. Efter att ha ringt till Huddinge sjukhus och deras gastroavdelning ett flertal gånger lyckades Jjag till slut få träffa en sjuksköterska som skulle avgöra hur man ska gå tillväga med mig, vad som hänt osv.

Bara det att hon verkade sååå arrogant att det inte var sant.

Först är hon snorkig mot mig. Och beter sig som om hon var så mycket bättre än mig.

Jag försökte förklara till henne hur mina portioner gradvis har ökat sen förra operationen och använde en pizza som måttstock, för alla vet ju måtten på en pizza. Jag sa att efter operationen åt jag som en fjärdedelspizza och blev mätt, efter ett tag kände jag mig hungrig och portionen ökade till en halv pizza, sen tre fjärdedelar och till sist en hel pizza..


Då sa hon "inte så konstigt att du går upp i vikt om du sitter och äter pizza".

Men det var ju inte poängen sa jag till henne, poängen är att jag ville illustrera mängden mat jag får i mig, jag kanske borde sagt deceliter eller annat.

Sen frågade jag henne om jag kunde få träffa en läkare för att ta reda på om jag har töjt ut magsäcksfickan, eller om den har gått sönder eller vad.

Hon svarade snorkigt att allt är säkert bara psykosomatiskt och jag har säkert töjt ut den gradvis själv, men h0n kan ställa mig på väntetid till läkaren, men att det kommer ta ca ett halvår innan jag fick träffa honom för han har mycket att göra.

Men jag ställde mig på en väntetid till att få träffa en läkare, som jag fick vänta i 1½ år på!!!
Fick en massa ursäkter till att det tog sådan tid, först var det ju ett halvårs väntan. Sen så flyttade de verksamheten till Karolinska, sen flyttade de tillbaka verksamheten till Huddinge och hade massa flyttkaos. Inte förrän de fick en remiss från min husläkare så agerade de.

Jag skulle sedan vänta på en röntgen sa min läkare för att se hur bandet ligger till och kunde räkna med minst 6 månaders väntan på en omoperationstid till en gastric bypass sen.
Jag påpekade till honom att många har fått en snabbare omoperationstid via Ersta sjukhus, men han sa att Ersta vill helst inte göra omoperationer utan jag skulle vänta tills jag gjort en röntgen och sen vänta på en omoperationstid på Huddinge.

Men tur i oturen, för när jag fick proppar på lungorna passade de även på att göra en kontraströntgen på min mage eftersom jag hade skumma smärtor fram på magen med.
Och sen fick jag en kallelse till Ersta sjukhus för ett inskrivningssamtal.
Där utlovade de mig en omoperation tidigast efter 3-4 månader.

Igår fick jag brev från Ersta sjukhus, och jag förstod inte riktigt vad de ville eftersom att jag förväntade mig inte en operationstid redan nu.

Jag läste de två breven som fanns i kuveret och skrek rakt ut av glädje! Jag har fått en operationstid redan i juni.
Brorsans fästmö som satt bredvid frågade om jag blev glad, jag tittar på henne och torkar bort mina glädjetårar och säger att jag blev så glad att jag började gråta.

Jag tror faktiskt människor har svårt att sätta sig in i hur man mår och känner när man har en viss sorts sjukdom och försöker göra allt för att bli botad från den.
För fetma är en sjukdom och inte enbart att man har dålig karaktär.
Då menar jag grav fetma. För en del människor som är bara lite mulliga eller knubbiga har inte samma sjukdomsstämpel på sig.

Så på måndag börjar mitt nya liv. Jag ska påbörja en diet med lågkalorishakes för att förbereda mig inför operationen.