Hej hej

Jag vet, har inte uppdaterat på sjukt länge, men har inte haft tid eller möjlighet..

Just nu ligger jag inne på Ersta sjukhus igen, har hamnat på sjukhus i fredags efter att ha varit yr och det började komma ut blod ur baken på mig (hmm låter sjukt att säga så, men det är ju sanningen).

Var hemma hos en tjej nästan hela förra veckan och på torsdagen började yrseln komma och blodattackerna. Sa till henne innan vi gick och lade oss att blir det inte bättre på fredag ringer jag Ersta och frågar vad det är för något.
På fredag morgon vaknar jag tidigt och känner att jag behöver gå på toaletten, det kommer sjukt mycket blod ut där bak och jag känner mig kräkfärdig och det snurrade i huvudet. För att inte kräkas på hennes golv ställer jag mig upp och tänkte försöka kräkas i handfatet eller i toaletten, men jag kommer inte så långt. Segnar ihop på golvet och det var som om allt slogs ut. Såg inget, hörde inget och kinderna liksom domnade bort. Försökte örfila upp mig själv och koncentrerade mig på andningen för att inte dö.
Till slut tog jag mig upp från golvet, tog mig ut till sovrummet och väcker henne och säger att jag måste nog ringa en ambulans, jag tror att jag har svimmat på ditt badrumsgolv.

Ambulansen kom, körde mig till närmsta sjukhus där det konstaterades efter många provtagningar att mitt blodvärde låg på 74 (ska ligga på 115-120) och mitt Waranvärde var skyhögt, 7,2 (ska ligga på mellan 1,9-3,1). Jag blödde invärtes,men varför vet de inte riktigt.

Fick 5 påsar blod och 2 påsar plasma (nu har man fått igen lite av det man donerat under alla år haha). Sen gjorde de en gastroskopi (ingen kul känsla att få en kamera i halsen) och en rektoskopi (den kände jag inte ens för antingen somnade jag av de lugnande jag fick till gastron eller så sövde de mig utan att jag märkte något). Genom dessa två undersökningar konstaterades det bara att jag inte blödde högst upp eller längst ner i magen, alltså blödde jag i mitten.


När jag var stabil nog förflyttades jag till Ersta, mitt under pågående kungligt bröllop fick jag åka ambulans och tittade på bröllopet via ena ambulanskillens dator.

På plats här på sjukhuset har de konstaterat att blödningen upphört, Waranvärdet ligger normalt igen och att det måste bero på det värdet som gjorde att jag blödde som en stucken gris.
Min opererande doktor tror att jag kanske hade en pytteliten blödning som flippade ut pga Waranet. En mindre blödning i tarmen där de skarvat under min operation.

Tänk att något så litet kan orsaka så mycket.

Kan inte sova just nu, vet ej varför. Hoppas på att vara stabil nog att få åka hem imorrn..

Så, nu vet ni lite om varför jag ej uppdaterat på ett tag.

tårta jag måste prova

En bra tårtbotten

4 ägg
2 dl socker
1 dl mjöl
1 dl potatismjöl
1½ tsk bakpulver

Vispa ägg och socker pösigt. Sikta övriga ingredienser och vänd försiktigt ned i äggsmeten. Sätt fast ett bakplåtspapper i botten på en 24 cm form, brukar inte smöra kanterna. Grädda ca 40 min, 175-180 grader.

När jag gör vanliga marsipan eller gräddtårtor så har jag en god hallonsylt på första botten + lite grädde, på andra botten har jag en ÄKTA vaniljkräm + grädde.

Lite väl groggy kanske?

Det är över nu..

Sitter just nu på avdelningen på Ersta sjukhus.
Igår morse kl 9 började min gastric bypass resa. Eftersom jag hade en gastric banding sedan tidigare som hade halkat ner ägnades större delen av operationen till att få bort den. Hade jag bara gjort en gastric bypass skulle operationen ta ca 1 timme, nu fick de pyssla i ca 3 timmar o 10 min.
Det var en del ärrvävnad som de skulle komma igenom och dessvärre uppstod en mindre blödning. Fast det var på "bara" 1½ dl.
Jag var ju först ut på operation igår, men jag fick stanna på uppvaket tills idag.
De ville hålla extra koll på mig nämligen och jag fick inte dricka något förrän 10 imorse, så gissa om jag var torr i munnen och pratade som en kråka sen igår kväll haha.
Fick gurgla halsen med lite varmt vatten igår kväll och imorse för att få bort lite slem och sånt.

När jag vaknade upp på uppvaket igår så fattade jag först inte vad jag gjorde på sjukhuset haha.Började först tro att jag varit med om en olycka eller så. Man kände ingenting på magen så när jag väl började vakna till och kom på att jag var opererad så trodde jag att de inte gjort något alls, var tvungen att kolla magen så att jag verkligen hade blivit skuren

Sen var det en kamp om att få igång kisserimaskineriet annars skulle de sätta kateter, men det funkade ganska bra nästan med en gång.
En gubbe på uppvaket satte de kateter på, men han låg mest och sov så hans kropp kom nog inte igång som den skulle.
Jag var sjukt pigg efter att de hade väckt mig på uppvaket, somnade till en stund mellan 16-18.

På natten hade jag svårt att somna sen, för min pulsmaskin blev gaga. Syresättningen hade gått ner så jag fick sätta på mig syrgas och min puls började sjunka.
Då plötsligt hördes det som en kvinna viskade till mig "du kommer inte dö inatt" och så började pulsen vända. Vet ej om jag drömde det eller var groggy efter narkosen så jag inbillade mig, men en sjuksköterska sa imorse att Ersta sjukhus har sitt egna husspöke. Det måste vara diakonissan som grundade Ersta sjukhus som går runt och tar hand om patienterna, stoppar om en osv.
Om det var hon eller bara ett hjärnspöke är jag inte säker på. Men hur som haver så gick min puls upp efter att jag hade hört rösten.

Delar rum med två roliga tjejer, en lärde jag känna via Viktop och vi båda hade frågat sjukhuset innan om de kunde placera oss i samma rum så vi blev båda glada åt att vi hade placerats i samma rum.
Vi har skrattat en massa här så att man har fått ont i magen. Inte bara efter operationen då

Nu kämpar jag med att få i mig min första liter vätska, har ca 600 ml kvar.
Imorgon får man äta mer "mat" bara det är flytande, idag har det mest varit safter, te, kaffe, buljong osv.

Nu kanske man ska börja fira två födelsedagar?

Älskade bror...

Nu har du tagit nästa steg i ditt vuxna liv. Du har tagit över en egen butik som köpman i Ronneby.. Jag är så stolt över dig och jag önskar dig och Maria all lycka på eran väg.. Jag älskar dig...

Älsakade syster....

När du läser detta har ditt nya liv börjat. En resa du skulle ha börjat för 6 år sedan.Om du nu lyssnat på mig och inte falska människor runt omkring dig . Men bättre sent än aldrig. När vi var små så hade vi tre önskningar och nu har vi börjat vår resa med önskning nr ett...Älskar dig och jag vet att detta kommer gå vägen..

Nervös så det ryker om det..

Redigera inläggSitter just nu i entrén till Ersta sjukhus och väntar på att det ska bli dags att åka upp till avdelningen.
Som vanligt är jag för tidig, men det är nog bara bra, bättre det än att sen behöva stressa på avdelningen, men jag tänkte passa på att uppdatera min blogg och säga att idag smäller det.
Kl 07.30 ska jag vara inne på operationen och de ska börja göra i ordning mig, till ungefär 8, sen börjar operationen.

Den kommer ta ca 1 timme sa dem, om de inte måste göra en öppen operation, dvs öppna min buk och inte enbart via titthål.

Önska mig lycka till, uppdaterar igen när jag har ork.

Det börjar närma sig.

4 dagar kvar med flyt imorrn och på måndag är det min operation.
Jag har varit kaxig hela vägen, fram tills igår.
Nu tänker jag mycket på döden och jag är rädd för den.
Får sådan dödsångest vid tanken på att jag kan dö på operationsbordet.
Men sen försöker jag gaska upp mig genom att tänka att jag kan dö även utan operationen, av min övervikt, men det tröstar bara för stunden.

Vad ska man göra egentligen för att peppa sig och släppa alla negativa tankar?

lilla C är på sjukhus..

och det känns tungt....